Har banken slarvat bort  mina pengar ?

"Det enda många får ut av sina pengar är rädslan att förlora dem..."

.....och numera gäller detta även om man sparar i bank !

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg satt en tidig morgon i december vid köksbordet och läste de dramatiska rubrikerna på morgontidningens första sida. "Finansiell härdsmälta - Akut bankkris! Egon hällde upp en kopp kaffe för att låta den följas åt av en rostad brödskiva med tunnskuren Serranoskinka. En lyx han numera unnade sig allt oftare. Han tog ner pärmen med en handskriven etikett: "Mina pengar och andras räkningar". Under fliken bankhandlingar fann han ett kontoutdrag från slutet av september. Han undrade varför han inte fått någon kontoinformation av senare datum.

Två timmar senare stegade han in på sitt ordinarie bankkontor vid torget ett par kvarter bortom hemmet vid Hantverkargatan 10. Han tog varsamt en nummerlapp, och blickade ut över ett deltaliknande landskap med arbetsplatser som i hans tycke var en smula slarvigt utspridda över banklokalen.

Han blev hänvisad till en ung manlig banktjänsteman som hade ett större fotografi på en motorcykel klistrad på dataskärmen framför sig. "Vad kan jag hjälpa till med? 

– "Jag läste om bankkrisen i morse och vill bara veta om ni har kvar mina pengar som jag sparat i den här banken i många år. Jag har inte fått en kontoutdrag på flera månader", sade Egon nästan uppfordrande.

– "Våra kunders pengar är absolut säkra i banken. Men vi har meddelat alla kunder att av kostnadsskäl skickar vi inte längre ut kontoutdrag. Man får gå in på nätet. Men man kan, mot en avgift fortfarande få kontoutdraget hemskickat. Vi vill ju att våra kunder ska känna att vi värnar om dem !” – ”Jag äger inget nät hemma som är kopplat till denna bank", påpekade Egon. "Och ni menar alltså att ni tänker ta betalt för att jag ska få veta hur mycket pengar jag har lånat ut till er?". Den unge bankmannen försökte låta så ansvarsfull han kunde.

– "Ni måste förstå att vi är ett affärsdrivande företag som måste tjäna pengar för att kunna finnas kvar för våra kunder." Egon tittade misstänksamt på den unge bankspolingen och svarade lätt irriterad: "Enligt dagens tidning är ni inte särskilt framgångsrika i det avseendet. Det är kanske därför ni avvaktar med att berätta hur mycket av mina pengar som finns kvar. 

Förresten", fortsatte Egon "kan man få veta till vem ni lånat ut mina pengarna? Jag vill verkligen veta att det är till någon som kan betala för sig!"

– "Nu är det inte riktigt så det går till!" sade den unge bankmannen och sneglade allt oftare ner i skrivbordet, där det inte fanns så mycket att titta på. "Våra finansanalytiker bedömer ständigt var marknaden kan ge god avkastning, och där placeras era pengar." 

– "I en marknad som förlorat halva sitt värde sedan nyår, tror jag att bankens analytiker får svårt att hitta god avkastning någonstans?" kontrade Egon sarkastiskt och fortsatte. "Jag tror att era finansfantomer borde sluta att analysera marknaden och istället analysera sig själva. Jag är inte så säker på att dom blir så glada över vad dom finner. Jag tror faktiskt inte att jag litar på den här banken längre utan vill ta ut mina pengar för att istället glädja någon annan bank med större trovärdighet. Om det nu finns en sån."

Den unge bankmannen synade siffrorna på dataskärmen och meddelade:" Ert saldo tillåter inte det. Man får max ta ut 10.000 kronor utan förhandsbeställning och dessutom betalar vi ogärna ut kontanter. Allt detta gör vi bara för att kunderna tryggt ska veta att ingen okänd person ska komma över pengarna olovandes"

Nu höjde Egon rösten något. "Nu är inte jag någon okänd person, utan varenda krona som jag sparat i den här banken känner mig personligen. Kan jag få tala med bankdirektörn!" - "Han är tyvärr inte här. Alla chefer är på kurs den här veckan. Om internationella finansiella instrument."
– "Om den här banken håller på att förvandla sig till en märklig orkester som spelar på instrument som ingen lärt sig hantera, så skorrar det mesta ganska falskt just nu," muttrade Egon Svanberg.

– "Ni kan få tala med Emma Lind som är ställföreträdande," tillade bankynglingen.

Egon Svanberg blev visad in i ett litet kontorsrum innanför banklokalens pentry som visade tydliga spår efter en lokal julfest kvällen före.– "Jag förstår att herr Svanberg är orolig, men jag kan garantera att era besparingar är säkrade i banken" inledde Emma Lind där hon satt framför honom med knäppta händer. – "Det förstår jag att du tycker när du hindrar mig att ta ut mina pengar. Tydligen inte av omsorg om mig utan bara för att få behålla dom ett tag till. Men kan du förklara för mig hur den här bankkrisen uppstått?" fortsatte Egon.

Emma log sitt mest professionella leende. – "Det är faktiskt inte så svårt. När den amerikanska bostadsmarknaden kollapsade, påverkade det banksystemen över hela världen. Människor har köpt hus dom inte hade råd med vilket startade en finansiell lavin som ingen kunde stoppa."

Egon plirade förnumstigt mot henne: "Så det är de amerikanska bostadsköparnas fel?" Emma Lind nickade. Egon fortsatte: "Om man vill köpa ett hus som man inte har pengar att betala med. Vad gör man då?" – "Man går till banken och lånar" svarade Emma Lind med en automatik som hon säkert lärt sig på någon bankkurs. – "Vems är då felet om banken lånar ut till någon som inte har en chans att betala tillbaka?" frågade Egon. –"Jag förstår nog vart du vill komma. Men det här är verkligen inte så enkelt!"

Egon reste sig långsamt i akt och mening att ganska snart lämna banken och sitt inlåsta sparkapital åt sitt öde. – "Du sade nyss att det inte var svårt att förstå, och nu är det inte längre så enkelt. Jag börjar ana hur banksystemet fungerar. Det vill säga inte alls! Med tanke på att jag tills vidare finansierar en del av bankens verksamhet, vill jag veta hur mycket pengar jag kan få låna? Det verkar ju som om finansvärlden är en låtsasvärld utan verkliga värden. Jag kan utan svårighet skapa några påhittade säkerheter att sätta i pant för ett större lån för ett projekt som ingen ännu hört talas om. Med start nästa år! Vad sägs om ett litet förskott på 750.000 Kr ?"

– "Jag tror nog att herr Svanberg har missuppfattat alltihop!" försökte Emma Lind antyda. – "Inte alls! Jag förstår precis. Men det var klumpigt, för att inte säga amatörmässigt av mig att bara begära 750.000. Sån’t gör bara den som inte kan spelets regler. Jag höjer låneansökan till 5 miljoner. Så låter det litet mer professionellt. Då brukar ju banken inte heller kolla upp det hela så noga. Det var väl så det gick till i Carnegie?"

En stund senare stod Egon Svanberg åter ute på gatan utan att ha kunnat komma åt stora delar sitt sparkapital. Dock hade han lyckat beveka banken att tillåta ett smärre uttag på 750 kronor, ett kapital som han genast avsåg att investera i ett lustfyllt produktsortiment ur Systembolagets digra katalog.

Med dessa produkter i sin ägo hyste han förhoppningen att kunna bjuda fru Inez Molin på tre trappor i huset på en liten julsupé kommande lördag. När Egon Svanberg stegade hemåt med en grön platspåse i ena handen och förväntansfull till sinnet, kände han sig rikare än på mycket länge. Och detta utan finansvärldens medverkan.

Egentligen är det ganska skönt att inte ha så mycket pengar att bekymra sig om, tänkte han i sitt stilla sinne. Det enda vissa människor får ut av sina pengar är rädslan att förlora dem, mindes han att någon klok person lär ha sagt.

Den rädslan kommer jag nog aldrig att få tillräckligt mycket pengar för att kunna känna. Det är jag synnerligen tacksam för.