En evig December-Överenskommelse

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg rundade hörnet på Hantverkargatan där den stora banken har sina lagom kundvänliga lokaler. Ett rikedomens näste med en högsta chef som enligt Egon nog tjänar litet för mycket. Åtminstone med tanke på att han är chef för en verksamhet som i stort sett sköter sig självt med hjälp av medborgarnas sparmedel och statens eviga garantier. Som kund har man visserligen ett alternativ. Man kan gå till en annan bank där en annan chef kanske tjänar ännu mer för att förstrött ägna dagarna åt att klinka på ett vad man kan kalla för ett monetärt självspelande piano. Hoppas att dom inte tänker för mycket på det, reflekterade Egon. Det kunde ju förorsaka dåligt samvete. Men dom tillhör nog en sort som sällan drabbas av samvete över huvud taget så länge det går med vinst. Med åren hade Egon förstått att det är så det ligger till.

Strax därpå passerade han Lilla Bageriet som i många år varit en trägen livsgärning för systrarna Ester och Inez Holmgren. Han tittade en aning lystet på fatet med lussebullar i skyltfönstret. Under fatet satt en handtextad skylt med texten:
" Affären upphör i morgon. Lokalen överlåtes ".

Egon öppnade dörren, steg in och log igenkännande mot Inez bakom disken.

 – ”Vad är det som hänt? Inez suckade nästan uppgivet. –”Inget mer allvarligt än att dom som äger huset, ett fastighetsbolag på Cypern, har höjt hyran med trehundra procent från nästa månad. 

Det kom in en ung herre med solglasögon och skäggstubb och påstod att man genom ingående analyser klassat vår lilla bagerilokal på 48 kvadratmeter som ett "centralt attraktivt affärsläge med enorma expansionsmöjligheter". Ester och jag har svårt att se var han hittade dessa möjligheter. 

Vi har ju själva letat efter dom i över 20 år. Det är så trångt här att vi får förvara råvarorna hemma i lägenheten tvärs över gatan!”

Egon Svanberg beställde en kopp svart kaffe, en lussebulle och en pepparkaka. Han slog sig ner vid ett litet bord längst in i lokalen.

Till höger om honom satt en tidningsläsande herre och kommenterade högt: ”Det är för jävligt vad dom håller på att förstöra vårt land! Snart finns det ingenting kvar!” – ”Det där stämmer väl inte riktigt. Vad är det som inte finns kvar,” frågade Egon försynt. –”Sverige! Det som är vårt land!”, svarade mannen med tidningen.

–”Jag heter Kent-Gustaf. Jag håller med om att det är ett korkat namn. Det är ett efter morfar och efter ett farfar. För husfridens skull drabbades jag av båda två i yster kombination. Det jag menar är att dom håller på att sälja ut vårt fädernesland. Det blir ingenting kvar!”

 – ”Det finns åtminstone ett fastighetsbolag på Cypern som tror att lokalen till det här lilla bageriet har enorma expansionsmöjligheter om man låter det vara kvar med tredubbel hyra”, sa Egon med viss sarkasm i tonfallet.

”Det är utlänningar som bestämmer det mesta i vårt näringsliv. Volvo är kinesiskt, Scania är tyskt, Telia förstör svenska pengar i Azerbaijan, finnar och tyskar äger det mesta av vår elkraft och för att göra det än värre köper staten ett konkursmässigt elbolag i Holland. Och finnarna äger delar av den svenska skogen. Hit kommer en massa folk som man inte förstår vad dom säger. Jobb har dom inte heller!” 

– ”Det måste väl vara tämligen svårt att skaffa jobb innan man kommit hit?”, försökte Egon påpeka stillsamt.

–”Jag ska rösta med Sverigedemokraterna! Så fort det bara går! Det finns ingenting kvar att vara stolt över!”

Egon Svanberg gjorde sitt yttersta för att inte lyssna på klagosången men kunde inte undgå att höra vad Kent-Gustav vräkte ur sig. Efter en stunds tystnad sträckte han artigt fram handen:”Jag heter Egon Svanberg, är f.d. cykelhandlare. Jag undrar. När har du tänkt att börja rösta på Sverigedemokraterna?” -”Så fort det bara går!” sa Kent-Gustaf utan att hinna andas in. 

–”Du kommer nog att få svårt att hitta en vallokal som är öppen nu före jul. Och det blir svårt ända fram till 2018, andra söndagen i september. Inte lär dom tvångsöppna tidigare för din skull! Tänk om det hinner hända sånt som kanske får dig att ändra dig,” sa den gamle cykelhandlaren med ett listigt leende. 

–”Jag kommer aldrig att rösta på nå´t annat,” väste Kent-Gustaf medan 

Egon anade mer volym än övertygelse i rösten.

”Om du är så övertygad kanske vi har en ny blivande politiker i dig. Som kan rädda landet från undergång? Ditt parti slåss med järnrör, avsätter varandra i ledningen och lägger ner ungdomsförbund vilket kanske inte är så smart inför framtiden. Så det behövs nog mycket nytt folk där,” fortsatte Egon.

– ”Jag skulle aldrig ge min in i politiken frivilligt! Politiker verkar vara folk som inte klarar av ett vanligt jobb. Jävlas med andra kan dom med höjda skatter och regler till förbannelse. Förresten, vad röstar du själv på?” frågade Kent-Gustaf. Egon tänkte till. -”Jag har svårt att veta vad jag ska rösta på i nästa val. Jag har alltid röstat på politiker som har haft idéer om vad vi ska göra tillsammans. 

Hur det ska bli bättre för många av oss. Men nu verkar politiken mest handla om hur vi ska få det bättre, var och en för sig. Det förlorar nog alla på”. Kent-Gustaf bröt in direkt. – ”Är du kommunist eller bara naiv?” 

–”Gärna naiv om det hjälper! Nu verkar vi ha en regering som inte vet vad man vill. Som hellre vill vara regering än vill regera landet! Jag håller med om att det är lätt att bli så vilsen som du verkar. Själv tror jag att det behövs fler som engagerar sig för att åstadkomma nånting bättre.

Nog finns det väl en hel del att vara stolt över i det här landet. 

Tänk på surströmming, Nobel-Priset, ABBA, Carl von Linné, Zlatan, August Strindberg och Vasaloppet. Och att vi är en demokrati där du och jag vågar ,  och får säga vad vi tycker.”

– ”Det slog väl Decemberöverenskommelsen hål på. Att politikerna var överens om att man ska kunna regera utan att ha folkets stöd bakom sig. Det kallar du demokrati. Det är åt helvete!”

Egon Svanberg reste sig långsamt och tog upp platspåsen från Systembolaget.

– ”Jag har en egen Decemberöverenskommelse. Att varje år, senast fem dagar före julafton, ta en promenad till Systembolaget vid Kungsholmstorg för att inhandla en flaska O.P. Andersson till sillen på julafton. Den dagen inträffar idag.  Den December-överenskommelsen kan inget politiskt system i världen ändra på. När du känner dig litet bättre till mods vad det gäller Sveriges framtid är du hjärtligt välkommen hem till mig på en sillbit och en kall OP. Jag tycker det är viktigt att få prata med någon som tycker annorlunda.

Ett oslagbart sätt att lära sig mer om vad man själv tycker och tror på. Du kan fråga systrarna Holmberg här på bageriet var jag bor. Men skynda dig. Dom stänger i morgon!" 

Godmiddag och God Jul.......och Ett Gott Nytt År

...om vi inte ses innan dess!"