Man kan inte att säga upp sina föräldrar..

.....för dom skulle inte klara av julhelgen på egen hand !

Förre cykelhandlare Egon Svanberg öppnade metalldörren till vinden på Hantverkargatan 10 där han bott så länge både han själv och alla grannar kunde minnas. Visserligen hade han bestämt sig för att inte göra så mycket jul i lägenheten i år, eftersom han var bortbjuden under helgdagarna. Ändock hade han köpt sig litet inlagd sill och sillsallad, som var hans favorit bland julmaten. Och givetvis en flaska genever. Han var nu på väg till vinden för att hämta ner julstjärnan till köksfönstret och en ljusstake i form av en tomtenisse i ett grötfat som han köpt på Kungsholmens Läroverks Julbasar 1967.

Han hörde plåtdörren slå igen bakom sig samtidigt som han välkomnades av den gråkalla vindslukten. Han öppnade hänglåset till vindskontoret och började leta efter kartongen med julpynt. Han hade bra ordning på sitt vindskontor så det dröjde inte länge förrän han hittade vad han sökte.

Han skulle precis sätta tillbaka hänglåset i sin bygel när han hörde en liten nysning någonstans i dunklet. Eftersom det inte lät särskilt hotfullt bestämde han sig för att ta reda på vad, eller vem det var som gömde sig där. Han tog några steg och böjde sig ner vid ett vindskontor en bit bort. Han viskade försiktigt: Är det någon där? Han såg en liten hand vika undan nedersta fliken på en gammal militärrock som säkerligen hade hängt där i många år.

– "Vem är du ?" frågade Egon Svanberg. – "Jag heter Vanja och är åtta år. Det räcker för dig !" Svanberg tittade förvånat på henne: – "Vad gör här uppe på vinden?" - "Jag tänker fira jul här", svarade Vanja kavat. Egon Svanberg satte sig ner på en gammal upp-och-nervänd ölback av trä som stod i närheten. - "Men det här är väl inte rätt ställe att fira jul på ? Dessutom är det tveksamt om jultomten hittar dig här uppe," försökte Egon. – "Tomten struntar jag i bara jag slipper vara hemma när släkten kommer", svarade Vanja och fortsatte. "Förresten.....Kan du förklara för mig vad som är hela idén med julfirandet?"   Egon Svanberg tänkte en stund. –"Det är för att fira Jesusbarnets födelse och att ge människorna en stunds lugn och ro inför det nya året !"

Han hörde själv hur han lät en smula trevande i sin förklaring. Vanja kröp fram ur sitt gömställe och satte sig bredvid honom. - "För det första. I min familj tror alla att Jesus är en kypare på pizzerian på Pipersgatan. Och om han fått barn i december så inte skulle min familj bry sig särskilt mycket om det. Och det där med lugn och ro inför det nya året, det ger jag inte mycket för. Vad vet du om livet egentligen?" Egon Svanberg insåg att 69 år kanske ändå inte givit tillräckligt med livserfarenhet. Vanja fortsatte.

- "Nu ska jag berätta för dig hur det är att fira jul i min familj. Det börjar någon gång i mitten av november med att mamma och pappa bråkar om det är nödvändigt att bjuda hem hela släkten att fira julafton hos oss. Det slutar alltid med att mamma gråter och pappa går på krogen med mammas förra man som hon gifte sig med för att hon trodde att han vunnit på V65, vilket han inte alls hade gjort.

Du förstår! Trots allt är min mamma mycket smartare än min pappa så hon får nästan alltid som hon vill på slutet. Hon vill varje år göra det hon kallar en riktig jul med hembakt bröd, mormors inlagda sill och hemgjord julkorv. Det är bara det att min mamma är fullständigt värdelös på att laga mat. Om det står i ett recept att tag två matskedar salt till en liter vatten, så misslyckas hon.

Så där en tre, fyra dagar före julafton, det vill säga igår, då inser mamma äntligen att hennes julmat inte går att äta. Då skickar hon ut pappa på stan för att handla mat. Då går han först och främst på systemet och sedan är pengarna slut. Då försöker mamma ringa runt till alla som ska komma och föreslå att vi gör julafton till ett knytkalas för att skapa en fin gemenskap i släkten. Då ringer två mostrar tillbaka och säger att om det ska kosta pengar att komma till oss, då avstår de hellre. Så av tjugotvå inbjuda släktingar kommer kommer det arton. Men det räcker mer än väl!  Tänk dig att samla just dessa personer på en gång i samma lägenhet. En samling där alla anklagar varandra för att snott åt sig de bästa bitarna av arvet efter morbror Gerhard!"

Vanja tystnade en stund för att se om Egon fortfarande var vid medvetande. - "Tror du att jag överdriver?" frågade hon i nästa andetag. – "Du kan få uppleva allt det här med egna ögon. Det är bara att ta jobbet som jultomte hos oss. Alla som prövat har sagt upp sig efter ett försök. Av de arton som kommer är sju barn som förväntar sig julklappar som vida överstiger vad vår familj har råd med. Därför blir alla rejält besvikna." Egon Svanberg insåg att han blivit inbjuden till en värld som han inte visste så mycket om.

 – " Men är inte dina föräldrar oroliga vart du tagit vägen? - "Jag har sagt att jag sover över hos en kompis. Om två dagar ringer jag och säger jag att jag följt med dem till deras landställe. Det fungerar nog. Vad ska dom göra? Vinden är dessutom det sista stället dom letar på !"

Egon klappade henne på axeln. - "Du kan fira jul hos mig om du vill. Jag har litet julmat och kanske till och med en present till dig." Vanja tittade på honom. - "Tack", svarade hon. "Men nu när jag fått prata av mig känns det bättre. Jag kanske ska återvända hem trots allt. Det går ju inte att säga upp sig från sina föräldrar. 

Dessutom är det jag som sköter disken hemma. Du kan tänka dig hur det ser ut en Juldagsmorgon när släkten just har gått. Inte är det så att det glimmar som det står i visan!"

Egon Svanberg reste sig från sin ölback. Vanja tittade på honom. -"Kan du förklara en sak för mig? Varför lägger ni vuxna ner så mycket arbete på att uppfostra oss barn till sunt förnuft, god moral, och respekt för andra, när vuxenvärlden själv verkar vara ett konstant kaos där ingenting av det ni lär oss verkar komma till användning. När jag frågar så får jag alltid till svar att det där förstår inte du som är så liten. Och det är alldeles riktigt. Men måste man vara liten för att ni inte förstår att man begriper att ni vuxna inte tycks fatta någonting av hur ni bär er åt!"

Egon Svanberg var tillbaka i sitt kök och satte upp julstjärnan

i fönstret och knäppte sedan på radion som stillsamt spelade...

.....Jul, Jul, Signade Jul!