En lömsk pandemi

...utan "bäst-före-datum"

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg såg med något undrade känslor fram emot julen. Inte så mycket för egen del utan för alla medmänniskor som i snart ett år ofrivilligt fått öva på att sitta i karantän. Mig gör det inte så mycket, tänkte Egon. Jag har ju suttit i självvald karantän sedan jag stängde min cykelhandel på Karlbergsvägen för många år sedan. Funnit att jag trivs ganska bra i mitt eget sällskap. Jag får själv bestämma vem jag vill träffa, och framför allt vilka jag vill undvika att träffa. En värdefull form av personlig frihet.

Utan att det kan anses vara våld i nära relation, hade det ofta slagit Egon att människor sagt sig inte trivas med ensamheten. Speciellt under detta år med en lömsk pandemi som även drabbat trakterna kring Hantver-kargatan 10. Annars brukar den här delen av Kungsholmen vara befriat från allvarliga mellanmänskliga elakheter vilket fått Kungsholmsbor att trivas gott med varandra.

Pandemin heter kort och gott Corona. Något som låter som en naturmedicin mot förstoppning. Men som pandemi hade den bestämt sig för att isolera stora delar av mänskligheten. 

Borde man inte kunnat begära att den gav ett tydligt ”bäst-före-datum” på förpackningen. Pandemin hade listigt levererat sig i lösvikt, utan den lilla folder som brukar ligga med som beskriver befarade biverkningar.
Dessa hade visat sig vara så många att ett sådant dokument skulle säkert bli lika omfattande som Nya Testamentet. Utan att för den skull vara ett evangelium med hopp om ett friskare liv efter detta. Det hade FolkHälsoMyndig-hetens dagliga statistik effektivt tagit död på.

Egon hade ända sedan mitten av mars varit noga med att hålla avstånd till sin omgivning. Två och en halv meter. Egon hade dessutom upptäckt att när man går på trottoaren upprätt, hjälper det att sänka huvudet ungefär 35°. Fäster man sedan blicken på en sko hos framför-varande person, blir avståndet ca två och en halv meter.
Tänk om enkel geometri kunde bli en framgångsrik medicin mot denna farsot. Betydligt billigare än det vaccin som hela världen tävlar om att tjäna pengar på. Vilket väl alltid varit mediciners viktigaste uppgift. Att tjäna pengar till sina upphovsmän utan någon form av biverkningar.

När Egon nyligen gick för att handla på ICA vid Kungsholmstorg var problemet att passera läroverket på Hantverkargatan. Ett tillhåll som med samma frekvens som normala andetag öppnar huvudporten och utstöter horder av ungdomar i grupp, som högljutt möter världen med 2,5 centimeters avstånd till varandra. Det var uppenbart för Egon, att dagens skola inte lär ut skillnaden mellan meter och centimeter. Men vad skulle dagens ungdom ha för glädje av det. Det fanns redan så mycket annan nyttig kunskap som skolan idogt tagit bort från dagens ungdom att kunna glädjas åt.

Tillbaka vid porten till Hantverkargatan 10 träffade Egon fru Angerwall. En person som bott lika länge i huset som Egon. Hennes främsta merit har varit att ägna all vaken tid att studera vad alla andra i huset har för sig. För att sedan med stolthet dela med sig till var och en som orkar lyssna. En form av lokal journalistik, baserat på inträngande personlig research.

– ”Godmorgon fru Angerwall. Jag förstår att det är mycket att göra nu när alla är hemma hela dagarna. Och vissa till och med jobbar hem-ifrån. Mycket som händer bland många. Mycket att hålla reda på ?”, sade Egon och nickade till hälsning.
Egon visste att Fru Angerwall själv var medveten om sin nyfikenhet på allt och alla i huset. Det syntes dock tydligt att hon inte helt uppskattade Egons ironiska underton i hälsningsfrasen. Hon fnös, nästan ohörbart, och gick raskt in i hissen och stängde dörren med kraft för att visa att hon ville vara ostörd under den korta resan mot högre boningar.

I år hade Egon inte behövt att själv gå för att handla mat. Niklas, 16 år, som bor två trappor upp, hade erbjudit sig att hjälpa till.
Ett synnerligen specifikt uppdrag som Egon dock omöjligt kunde delegera till Niklas, var att gå till Systembolaget på Kungsholmstorg för
att inhandla årets butelj O.P. Andersson. Ett uppdrag ingen världsomspännande pandemi skulle få chansen att förhindra.

Att undvika att hålla avstånd under promenaden till Kungsholmstorg var inga problem. I butiken, som var av modernt snitt med självbetjäning, gick det att hålla avstånd bara man valde rätt tid och dag. Tisdag klockan 11.00 hade Egon kommit fram till genom fältstudier.

Men hur klara kassakön, tänkte Egon. Där blir det alltid trångt.

Ingenting skulle få underminera Egons dröm om en skiva färsk kavring med matjessill, gräddfil samt fint hackad gräslök till lunch på Julafton. Till det en sval OP Andersson med en iskall öl av tjeckisk härkomst som bordsgranne. 

Egon mindes att han i början av sin cykelhandlarkarriär sålt något som kallades ”Sting-Pinnar”. De sattes på pakethållaren för att fällas ut för att få bilar att hålla avstånd till cyklister. De hade kommit till för ökad säkerhet i samband med Högertrafikomläggningen under
slutet av 1960-talet.
I sitt reservdelslager i källaren, ett minne från cykelhandeln, kunde det kanske finnas några Sting-Pinnar. Väl där nere hittade Egon vad han sökte. Fyra oanvända Sting-Pinnar, prydda med julgranna reflexmärken. 

Vid köksbordet tillverkade Egon Svanberg världshistoriens första Sting-Pinne-Bälte som skyddar mot mänsklig närkontakt i fyra väderstreck. Dessutom går pinnarna att fälla ner under promenaden till och från Kungsholmstorg.

Sålunda tågade Egon Svanberg en tisdag närmast före julafton till Systembolaget. Gick med raska steg till hyllan för livgivande drycker och hämtade den åtrådda buteljen O.P.Andersson. 

Gick med lika raka steg mot kassan, efter att först ha fällt ut sina Sting-Pinnarna i fyra väderstreck. Väl medveten om att detta kunde
väcka viss underhållande uppmärksamhet. 

– "Vill jag ha min O.P. Andersson och samtidigt hålla mig fullt frisk, kan jagz gärna bjuda min omgivning på ett en smula oväntad munterhet!"

Personalen på Systemet gillade idén och bad att få ta ett foto av Egon. Bilden blev sedan omslagsfoto på Systembolagets personaltidning. Dessutom hörde Nedre Kungsholmens Pensionärsförening av sig och undrade om Egon kunde tillverka fler Sting-Pinne-Bälten
till styrelsens medlemmar.

På Julafton, strax före Kalle Anka på TV ringde det på dörren. Utanför stod Niklas och frågade om han fick komma in och fira jul med Egon. Precis som förra året.
–”Det är samma kaos som vanligt hemma. Jag fattar inte att dom vill träffa släkten när dom ändå inte gillar varandra!”
–”Välkommen” , sa Sade Egon och tänkte på att myndigheterna lagt fast att det är tillåtet att vara åtta personer. Vi är ju bara tre !
Niklas, O.P. Andersson och jag. Då finns det fem plaster kvar om någon skulle ringa på.

God Jul och Gott Nytt År

till alla vänner