Tur att Robert finns?

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg satt i köket och väntade på att potatisen skulle bli klar för att ge chansen att smygprova en sillinläggning som i år var spetsad med skotsk whisky. Receptet hade han fått av en flyktig bekant i bridgeklubben ”Hjärter Dam” som han mer sällan besökte. Inte bara för att det var ganska ont om herrar runt borden utan för att bridgekvällarna numera i allt väsentligt tycktes handla om prat om katter, hundar och barnbarn som inte hör av sig. Högst ointressant för en ensamstående cykelhandlare. Egon hade gått med i tron att en bridgeklubb är till för utveckla färdigheter i bridgespelets mysterium. Inte för intetsägande socialt tidsfördriv.

Med stigande spänning såg han fram emot att slutligen få testa hur en whiskyinlagd sill lyckas harmoniera med den efterlängtade julsnapsen av märket O.P. Andersson.

Han hann inte fundera över detta särskilt länge förrän det ringde på dörren. Utanför stod en ung kvinna med en tämligen nyfött barn i en modern transportvänlig förpackning. Egon kände igen henne som Fröken Larsson. Två trappor upp. Där hade hon tagit över bostaden efter änkeöverstinnan Adelsporre som slutgiltigt retirerat från det jordiska slagfältet.

– "Snälla Herr Svanberg. Alla här i huset säger att ni är den vänligaste och mest hjälpsamme person som finns i hela världen. Skulle ni kunna passa Robert en liten stund. Jag måste iväg och ordna en sak. Det tar säkert inte lång tid. Jag har lagt ner en extra blöja om det behövs. Han är van att använda så’na, så det är inga problem! Snälla! Kan ni?”  Att det sista hon sa var en retorisk fråga som inte förväntade ett svar förstod Egon när han såg Fröken Larsson raskt rusa vidare nerför trapporna.

Där stod alltså Egon Svanberg i trapphuset några dagar före julafton med en halvårsgammal gosse som heter Robert, som betraktade honom med stora ögon. Egon bar in det lilla ekipaget till köksbordet. Robert verkade vara en cool liten person som andades lugnt och tycktes må bra i sin modernt designade bärbara vagga av hårdplast. Robert och Egon tittade på varandra en stund. Sedan verkade Robert mer intresserad att stillsamt försvinna till sina egna drömmar. Då passade Egon på att smaka av den inlagda sillen. När Robert inte såg på, tog han även en smakbit av julsnapsen. 

Egon betraktade Robert och kunde inte annat än bli en smula filosofisk.

– "Tänka sig. Varje gång det föds en människa så sker ett mirakel. Och du min lille vän", sade Egon och tittade på Robert. – "Man kan fråga sig vad du har framför dig på din vandring genom livet?  En sak är säker. Redan om ett par år kommer du att få en flod av mekaniskt adresserade personliga brev med erbjudande om att börja pensionsspara. 

Men akta dig för att tro att ambitionen är att hjälpa dig till en tryggare ålderdom.

Den premie dom vill att du betalar är nog mer till för att att säkerställa en bekväm utkomst och ymniga bonusar till försäkringsbolagens direktörer. Skulle du få en spargris på din 1-årsdag dag, kanske du även ska överväga att ha kvar dina pengar i grisen. Som det är idag skulle jag nog avråda att sätta in dom på banken. Dagens banker har nämligen gjort det enklare att själva tillverka nya pengar när det behövs. Hellre än att betala ränta till dig när du lånar in dina sparade slantar. 

Men du slipper i alla fall göra lumpen. Det svenska försvaret har man i tysthet lagt ner. Det hade jag för övrigt önskat att man gjort redan på min tid."

Då upptäckte Egon att Robert vaknat till och återigen tittade på honom med stora närvarande ögon. – "Käre vän. Det kunde varit en saga jag berättar för dig men det är det dessvärre inte."

Egon tyckte sig ana att Robert nickade till. Som ett tecken på samförstånd, vilket fick Egon att fortsätta.

– "Du förstår. Världen kommer förmodligen att vara en ganska orolig plats för dig att vistas på under ganska lång tid framöver. Samtidigt som världens makthavare träffas allt oftare för att komma överens om att man omöjligt kan komma överens om någonting, så håller jordens naturresurserna på att ta slut.
Och klimatet får allt oftare vredesutbrott. Och trots att man vet orsaken så vägrar alla med makt att vilja se vad som händer. Du ska dessutom vara glad att du lever i ett land med näst intill obegränsad tillgång på rent vatten. Så obegränsad att vi har råd att tvätta bilar och vattna gräsmattor med färskt dricksvatten. Men detta blir vi allt ensammare om.

Idag tycks allting bara handla om pengar. Alla vill ha mer. Så mycket mer att i många länder räcker pengarna inte till. Då hittar man på att man kan låna pengar som ingen visste att dom fanns strax innan. 

Vad värre är. Redan från början vet man att det är pengar som aldrig nå’nsin kommer att kunna betalas tillbaka.  Men det finns faktiskt pengar som finns på riktigt. Men dom tycks ha samlats på en hemlig plats som kallas ”marknaden”. 

Många med makt pratar om den där marknaden utan att riktigt kunna säga var den är belägen. Och inte är marknaden nå´n torghandel precis, även om man försöker att göra pengar till färskvara!

Över hela världen finns det många människor som vill arbeta, men som inte lyckas få tag på nå´t jobb. Samtidigt finns det fullt med arbetsuppgifter som aldrig blir utförda.

Det är på något märkligt sätt som om väldigt mycket inte vill fungera som det borde. Ofta tycks det bero på att det finns dom som anser att det inte lönar sig.

Så är det i affärsvärlden. Där har man hittills envist hyllat ett begrepp som kallas shareholder value. 

Om jag förstår rätt betyder ordet share att dela med sig. Då borde shareholder value betyda att någon håller i och tar ansvar för att så många som möjligt kan dela på det som är nå´t värt! Men när man betraktar hur dom beter sig så verkar det mer vara en synonym för hänsynslös girighet."

Robert hade hittills inte givit ifrån sig det minsta ljud. Just då tyckte sig Egon höra en uppgiven suck från djupet av den lilla vaggan på köksbordet. Detta tog Egon som ett tecken på att Robert verkligen lyssnade. 

För att det inte skulle låta allt för dystert fortsatte han.

–"Nu ska du inte tro att det är helt hopplöst. Jag tycker att det är fantastiskt att du finns. Så att du kan ta tag i det här. Det kan vi konstatera du och jag. Dom som styr världen idag tycks vara helt oförmögna att rätta till det dom ställt till med. Dom verkar inte ens vilja försöka. Så du har ganska mycket att ta tag i när du krupit ur det där lilla boet som du just nu ligger i!"

Då ringde det på dörren. Utanför stod Fröken Larsson som frågade om allt gått bra. Egon Svanberg log sitt allra vänligaste leende och svarade.

– "Robert och jag har haft en mycket givade pratstund. Jag måste säga att det är en synnerligen klok och försigkommen liten krabat det här. Han fattar hur det ligger till. Och vi har just kommit överens om vad han bör ägna sig åt när han växer upp. Jag tog en sillbit och frågade om han ville ha. Han tackade nej både till sillen och en lite sup. Ni kan vara stolt över en sådan son.......

Längre hann inte Egon innan Fröken Larsson ryckte åt sig Robert i sitt rede och fick blossande röda kinder..

– Skamligt! Att vilja bjuda min son på sprit. Vart är världen på väg. Vem ska Robert kunna lita på. Tar ni inget ansvar för nästa generation. Hur ska det gå för Robert när världen ser ut som den gör!"

"Det är liksom just det vi språkat om, Robert och jag!".

Fröken Larsson verkade inte vilja lyssna utan hade redan försvunnit uppför trappan lika snabbt som hon tidigare försvunnit nerför.

Egon återvände till köksbordet och beslöt trots allt att mildra sin andel av mänsklighetens skuldbörda inför kommande generationer genom att unna sig ytterligare en liten O.P.Andersson. Och han hade fått träffa Robert.

Så det finns hopp!

God Jul & Gott Nytt År.