Bostadsrätt att göra som man vill...

...mitt hem är min borg i förening men vad andra vill och inte vill !

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg ställde varsamt upp pärmen gällande bostadsrättsföreningen Rävgrytet Nr 3 på sin plats i bokhyllan. Med tanke på det styrelsemöte han just avslutat, tyckte han att bostadsrätts-förorening var en mer passande beteckning. Han hällde upp en liten O P Andersson ur julförrådet, trots att han lovat sig själv att som brukligt vänta med den första julsupen till julafton. Varför han erbjudit sig att bli föreningens ordförande var en ständig fråga han omöjligt kunde besvara. Hur mycket han än försökte.

Flera av medlemmarna hade velat skjuta på årets sista styrelsemöte till januari. Alla har ju så mycket saker för sig. "Ni tycks inte ha förstått vilket ansvar vi har", hade Egon betonat i kraft av sitt ämbete. Han hade sålunda bestämt att årets sista möte skulle genomföras just denna dag. Två dagar före julafton. Han smakade på en bit av julsnapsen och kände en föraning av julfrid sprida sig i kroppen. Enär han på detta sätt brutit sitt kyskhetslöfte till julbordets lockelser kunde han lika gärna skämma bort sig med en skinksmörgås och en bit senapsgravad sill på kavring.

Vi som var så entusiastiska när föreningen bildades, mindes han. Alla skulle vara med. Allt skulle bli så mycket bättre. Ingen skulle längre förarga sig på värden Markus Modhammar som bara var intresserad av att tjäna pengar på huset, och struntade i allt som inte gynnade honom ekonomiskt. Så skulle det definitivt inte bli när vi tog över.

Vi skulle värna om varandra och utveckla vårt hus utan en tanke på att alla plötsligt blivit kapitalister. Fast det fanns en liten hake med den nyvunna rikedomen. Det var ju banken som lånat oss de millioner vi inbillade oss att vi ägde.

I sann storsvensk anda hade man ett konstituerande möte hemma hos Egon där det föreslogs att starta en trappuppgångs-kommitté, en trottar-kommitté, en husfest-kommitté, en städa­på-vinden-kommitté, en renoverings- och underhålls-kommitté samt en valberedning för att det inte skulle bli onödig konkurrens om platserna i alla dessa kommittéer.

Mot slutet av samma möte hade man dock haft svårt att ens besätta styrelsens fem platser. Ett av styrelsens första beslut blev därför att frågan rörande alla kommitteer fick skjutas på framtiden. Det borde bli problem med att tillsätta 29 befattningar med frivilligt arbete i ett hus med endast 20 medlemmar. Dock gladde sig Egon Svanberg åt att Berit Gröning velat bli kassör.

Hon hade framhållit att hon med sin småländska bakgrund var van vid att undvika att göra av med pengar. Men hon ville därför under inga omständigheter bli kallad snål. Hon lovade i nästa andetag att vakta på föreningens pengar som vore de hennes egna. Med tanke på hur begränsat hon investerat i sitt eget hem, och sitt eget liv, var detta en förfärande tanke. När hon därpå deklarerade att med henne som kassör skulle månadsavgifterna inte höjas på minst tre år, vann hon allas förtroende.

Hur detta skulle gå ihop med förslaget att måla om samtliga fönster och att installera en ny tvättstuga hade Egon just då svårt att förstå. Det kanske var möjligt att Berit hade förmågan att få pengar att växa utan att röra vid dem. Dessutom måste Berit just då varit lyckligt ovetande om vad pålagor som höjd fastighetsskatt och stigande värmeavgifter innebar för hennes fögderi. När Egon försynt påpekade detta, svarade hon frankt att: "Låt dom komma med sina krav så ska jag nog få dom att ändra sig, bara ni andra inte lägger er i !" Egon såg fram emot att få se henne utföra dessa finansiella cirkuskonster och önskade henne lycka till. Detta fördes även till protokollet.

Alfred Undén, som alltid varit den som var mest förbannad på den förre husvärden sade sig gärna ta hand om snöskottningen inför vintern. Han ställde då som krav att huset i gengäld skulle skaffa kabel-TV med engelsk fotboll och bredband. När Greta Persson, som bodde granne med Alfred, försiktigt påpekade att han med sitt dåligt hjärta och återkommande ischias kanske borde välja något annat än snöskottning, blev han så förbannad att han direkt gick hem och för evigt avsade sig alla eventuella uppdrag i föreningen. Signe Vidgren som suttit tyst ända till punkten "Övriga frågor" föreslog att vi skulle köpa in tulpaner och plantera runt huset, för att skapa litet trevnad.

Styrelsen tackade för initiativet men ansåg att Signe kanske skulle ta upp den frågan när tjälen gått ur marken, så att det över huvud taget var möjligt att plantera. Nisse Skoglund erbjöd plötsligt sina tjänster som kassör i konkurrens med Berit Gröning, men styrelsen avböjde i total enighet. Nisse hade tämligen ofta skrutit i tvättstugan med att han försörjde sig som så kallad day-trader, utan att någon riktigt förstod vad det innebar. Det som alla förstod sig veta var dock att  att han satt hemma hela dagarna. Samtidigt påstod Alfred att han hade hört att Nisse jobbade som nattchaufför på 4:an, men att det var enbart för att komma ut och träffa folk, som Nisse själv uttryckte det.

Nisse försökte låta övertygande när han påstod: "Det är ett hårt och ensamt liv i finansbranschen. Om ni låter mig se till att pengarna får arbeta, så kommer vår ekonomi att förändras drastiskt." Nisses sista påståendet var alla i styrelsen och han själv överens om, men på helt olika sätt.

Egon Svanberg hade vid sitt ensamma julbord denna afton tagit en andra smakbit av julsnapsen när en tanke kom upp inom honom. Det är sannerligen inte svårt att förstå varför det inte går att åstadkomma fred i världen. I Mellan-Östern, i Sydamerika eller någon annan oroshärd. Det är bara att starta en bostadsrättsförening så förstår man varför. Den tanken hade nästan hunnit lämna honom när det plötsligt ringde på dörren.

Han häpnade när han såg nästan hela bostadsrättsföreningen stå i trapphuset med en stor julros i famnen på Signe Vidgren. Det var Berit Gröning som gjorde sig till tolk och uttryckte hela husets stora tacksamhet över Egon som person, och hans sätt att driva ordförandeskapet i föreningen. "Det är svårt att med kort varsel bli kollektiv och demokratisk när vi tidigare mest fått bråka och kräva. Vi har mycket att lära oss i föreningen men du Egon har visat vad tålamod och klokskap betyder."

Berit avslutade med att ge Egon en stor varm kram. En handling som Egon inte visste att hon behärskade med sådan övertygelse. Egon Svanberg blev nästan rörd till tårar och bjöd in alla på en sup och en julsmörgås. Att detta sedan tömde hela hans skafferi med julmat gjorde ingenting. När han något senare diskade glasen efter gästerna for en tanke genom hans huvud som inte ville smita iväg.

När man gör vanligt hederliga människor till kapitalister och stinna millionärer med hjälp av en bostad, tvingar man samma personer att lära sig fungera kollektivt i full demokrati med varandra. Detta krävs för att det över huvud taget ska fungera. Ett förhållande som säkerligen borde göra varje erfaren socialist ganska förvånad.

Bostadskapitalism behöver i sanning praktiskt genomförd lokalsocialism för att man inte ska förlora på den. Men jag tror inte att jag tar upp den diskussionen på nästa styrelsemöte, tänkte Egon och släckte julgransbelysningen för kvällen.