Folk har ingen koll tre dar före jul...

....och alltid är det väl nå´n som tjänar på det !

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg gick med raska steg längs Hantverkargatan i riktning mot Kungsholms Torg. Julen skulle han på sedvanligt sätt fira med sig själv, tillsammans med ett mindre men dock generöst julbord uppdukat i köket. Detta skulle bestå av gravad oxfilé, curryströmming, finländsk bastukorv och sillsallat enligt hans mammas gamla recept.

Till detta en flaska O P Andersson och några flaskor julöl. Den enda juldekoration han sedan tidigare kostat på sig var en videoinspelad öppen spis som han tyckte var rätt praktiskt eftersom han därigenom slapp att släpa hem ved. Han slapp även att efteråt rensa askan ur den öppna spis som han ändå inte hade.
I år hade han dessutom kopplat videon till stereoanläggningen så att det kunde spraka gemytligt ur högtalarna när han inför julaftons lunch intog ett glas glögg framför sin elektroniska eldstad.

En nyhet för i år var att Egon tänkte skaffa sig julgran. Han hade i många år undvikit detta. Han tyckte att det vara en smula barbariskt att låta ett av skogens vackraste träd långsamt möta döden i en obekväm julgransfot. Behängd med en massa billigt krimskrams. Och därtill inte få tillräckligt med dryck under sin sista tid i livet. Och efter all denna pina slutligen kastas ut i rännstenen och sedermera hamna i ett obarmhärtigt innanmäte i en av stadens renhållningsbilar. Där den förr så stolta julsymbolen fick dela sin sista färd med oätna matrester, omslagspapper och en och annan refuserad julklapp.

Egon Svanberg gick försiktigt mot Norr Mälarstrand där han sett en skylt berätta att man kunde köpa julgranar. "Svennes Kvalitetsgranar" stod det på skylten. Egon gick in bland den tillfälliga granskogen för att försöka få tag på denne Svenne.
Bland hopbuntade granar såg Egon en liten flicka som genast kom fram till honom med orden: "Ska du ha en gran? Jag vet en som skulle passa ... Kom med här!" - "Jag tror att jag skulle vilja tala med Svenne", sade Egon och sneglade mot skylten som satt vid ingången till den tillfälliga granbutiken nära kajkanten till Riddarfjärden.

- "Han är inte här! Jag har skickat honom på ett uppdrag ... typ.....Det är jag som sköter ”bissnissen” nu. Vad vill du ha för gran?" Egon tvekade innan han tog mod till sig och frågade hur det kom sig att en så ung flicka gjorde affärer med granar. Det var ganska glest med andra kunder så började hon berätta. – "Jag heter Emily och är sjutton år. Om du undrar varför jag sköter försäljningen medan Svenne är borta, beror det på att jag kom hit för tre timmar sedan för att köpa en gran hem till oss.

Allt gick enligt ritningarna ända tills jag skulle betala. Då bad jag i all enkelhet om ett kvitto med moms. Där brast det. Han blev sur och påstod att den typen av affärer gör inte han. Så får det inte vara tycker jag. Jag kontrade med, att om jag inte fick ett skrivet kvitto med moms, stämpel och organisationsnummer och alla övriga uppgifter man måste ha, skulle jag ställa mig på trottoaren och skrika: Köp inga granar här. Det är svarthandel. Stöd inte kriminell verksamhet!  Svenne såg nog på mig att jag menade allvar", berättade Emily och fnittrade litet grann.

Hon fortsatte att hon knappt hunnit skrika de första stavelserna förrän Svenne frågade om de inte kunde göra upp i godo. Dessutom påstod han att han varken hade penna eller kvittoblock. Emily var inte ett dugg imponerad av denna argumentation utan hade ett mycket bättre förslag. Så jag sade åt honom: "Du bär hem den här julgranen och hjälper min brorsa att sätta upp den. Alla julgranstillbehör ligger framme på vardagsrumsgolvet. Hälsa Jonas att jag skickat dig för att utföra detta uppdrag. Han är van att jag ordnar med olika saker hemma. Han kommer garanterat inte att bli förvånad!"

Tillsammans valde Svenne och Emily ut en ståtlig kungsgran av bästa kvalitet som Svenne sedan släpade iväg. Men innan han gick var han tvungen att gå med på att jag skulle ha hälften av det jag sålde under tiden han var borta. – Vad skulle han säga ? Han hade ju själv satt sig i en helt omöjlig situation. Det var bara för honom att acceptera! Ganska amatörmässigt, tillade hon litet kaxigt.

- "Som du ser", sade Emily med en svepande rörelse med ena handen, "så finns det inte mycket kvar att sälja. Du hade tur som kom redan nu!" Egon Svanberg höll nästan på att fråga Emily om inte Svenne kunde hjälpa även honom hem med granen, men han hejdade sig eftersom han insåg att det förmodligen skulle kosta mycket mer än priset på själva granen. På sin väg hem funderade han över ungdomens respektlöshet och oräddhet. Jämförde med när han själv var ung.

Samtidigt kunde han inte låta bli att filosofera om var gränsen går mellan ”respektlöshet" och "framåtanda". Han måste tillstå att hans eget beteende som ung nog inte handlade så mycket om respekt utan oftare om rädsla. Eller till och med feghet. 

Ju mer han tänkte så kunde han inte låta bli att beundra Emilys tilltag. Hon hade ju inte gjort någon skada. Hon hade kanske rent utav räddad Svenne från påföljd om Egons Svanbergs granne Sture Svensén händelsevis kommit förbi för att köpa gran. Han är inte bara taxeringsintendent. Utan dessutom en synnerligen nitisk sådan som säkerligen inte undvikit att ställa närgångna frågor kring Svennes redovisning rörande granförsäljningen.

Under det att Svenne gjort sitt hembesök hade Emilys lyckats sälja nästan alla granar, vilket både hon och Svenne skulle tjäna bra på. Inte minst med tanke på att Emily utan Svennes vetskap hade höjt priset med 50 kronor per gran. – "Folk har ändå ingen koll på nånting nu tre dagar före jul", framhöll Emily frankt.
 Det borde nog finnas fler som hon om jag ska få ut min pension i framtiden, tänkte Egon och gick in på ICA-butiken för att köpa en stor flaska jordgubbssaft.

Han var inte så litet stolt över sin egen framåtanda genom att ha bjudit hem Emily och hennes bror Jonas när hon lämnat tillbaka "bissnissen" till Svenne. Egon ville så gärna att hon och Jonas skulle provsmaka hans julbord och berätta litet mer om hur det är att vara ung idag. Emily hade blivit så glad, att hon direkt lovade att under tiden hon och Egon ordnade till det i köket så kunde Jonas klä Egons nyköpta gran. "Han har inget att sätta emot när jag säger åt honom att göra saker. Det vet han!", hade Emily sagt.

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg öppnade porten till Hantverkargatan 10. Huset där han bott i nästan hela sitt liv. Han steg in i hissen och kom åter att tänka på Emily och hennes oräddhet. Synd att man inte själv är ung!  Fast man skulle väl inte ha en chans. Inte med min bakgrund. Man får hoppas att det finns fler som Emily. Det finns nog hopp om Sveriges framtid trots allt!