Täcknamn "Röd Lucia"

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg satt vi köksbordet och hällde upp ett glas skummande julöl i akt och mening att bjuda sig själv på julens första skinksmörgås med hemlagad senap. I samma stund ringde det på dörren. Eftersom han inte väntade något besök dagen före julafton tog det osedvanligt lång tid innan han bestämde sig för att öppna för att se vem det var.

På andra sidan ytterdörren i trapphuset stod en yngling med en stor matkasse som sällskap. Egon hann knappt säga ett "godafton" förrän ynglingen tog kommandot över situationen.

– "Hej. jag heter Niklas......Kommer du ihåg mig? Du var en ganska misslyckad tomte hemma hos oss för ett par år sedan."

När Niklas andades in fick Egon chansen att säga: "Jo! Dig kommer jag allt ihåg!" – "Får jag komma in. Du verkar vara en cool gubbe, fortsatte Niklas. Du förstår.......". Niklas trängde sig in i hallen utan att Egon hade en chans att hindra honom, och fortsatte.

– "I år är det samma kaos som vanligt i vår familj inför julen. I en dryg månad har man grälat om hur och var man ska fira jul. Resultatet av allt snack är att hela släkten tagit med sig sina illa dolda aggressioner till Thailand för att fira jul där. Kan du tänkta dig! – Hela min släkt som i vanliga fall inte står ut med varandra på Kungsholmen har bestämt sig fört att sitta inspärrade i ett fjärran turistgetto i tron att man ska ha lättare att fira jul tillsammans där. I ett land där dom inte förstår vad folket säger. Den enda julklapp dom kommer att minnas från i år är en totalhavererad privatekonomi. Det gör att vi riskerar att få fira kommande sommarsemester i Rålambshovsparken."

Nu hade båda förflyttat sig till köksbordet. Niklas ställde ner matkassen mitt på köksgolvet. – "Får jag fira jul med dig? Du räddade mig förra gången så jag tänkte att du kanske skulle ha lust att göra det igen!"

Egon drog sig till minnes att det var just denna frejdiga yngling som påpekat att "pensionär" och "parasit" båda börjar på bokstaven "p", när Egon utklädd till jultomte försynt hade frågat om det fanns några snälla barn i familjen. Det hade det slutat med att Egon och Niklas senare på kvällen spelat dataspel hemma hos Egons på hans nyinköpta XBOX 360. Niklas pekade på den stora papperspåsen på köksgolvet.

– "Vet du! Min morsa är värdelös på att sköta hushållet. När dom förstod att jag menade allvar med att stanna hemma så fick jag den här matkassen i julklapp. Det är mat för en vecka. Komponerad av någon som heter Lina som kommit på att det går att tjäna pengar på att folk som min morsa inte klarar av att gå och handla mat som går att äta.

Jag har tröttnat på att få havregrynsgröt till middag när hon påstår att hennes fantasi tagit slut. Det tragiska är att fantasi har hon aldrig haft nå'n! Mycket havregrynsgröt blir det! Jag tror väl inte att papperskassen bjuder på nå'n gastronomisk upptäcktsresa. Men man blir säkert mätt. Jag kommer att få en till nästa vecka. Dom är nämligen borta i fjorton dagar. Dom vill tydligen att jag ska vara vid liv kvar när dom kommer hem."

Egon och Niklas packade upp maten och gjorde sig en trivsam "lille julafton" kompletterat med den julmat som Egon införskaffat i saluhallen. Det blev en stunds spel på Egons XBOX som legat nerpackad sedan Niklas och Egon senast spelade.
En stund senare satt de åter vid köksbordet i det milda skenet från levande ljus. Niklas tittade på Egon med en något bekymrad min.

– "Du, fortsatte han. Jag har kommit på en sak! Såna som du och jag behövs inte längre. Ingenstans!"

Egon tittade litet fundersamt på honom. Och Niklas fortsatte.

– "Tänkt efter. Hur har du tänkt att klara av din ålderdom?" – Egon försökte låta övertygande när han svarade: "Jag har nog tänkt att bo kvar här. Jag trivs på Kungsholmen." Niklas fortsatte.

– "Och hur tror du att ska det gå till ? Tror du verkligen att det finns nå'n kommunal hemtjänst när det är dags för dig att parkera rullatorn för gott. Då har all åldringsvård tagits över av en riskkapitalist på Bahamas som åker runt och glassar i en Porsche Carema. För slippa anställa folk kommer hans företag att montera upp en kamera i ditt hem för att kolla att du lever. Dom kommer att titta på dig dygnet runt på avstånd.

– Det blir en variant på Big Brother. Men utan sprit och brudar. Och ingen försöker rösta bort dig, för så länge du rör på dig kommer dom att se dig som en intäktskälla. Du blir förvandlad från en livserfaren person till ett bekymmersfritt bidrag i en lukrativ tillväxtverksamhet."

Det blev en lång paus vid köksbordet. Egon kunde inte annat än häpna över Niklas kyliga samhällsanalys.

– "Heter det inte Porsche Carrera," försökte han en smula trevande

– "Porsche Carema är en kommande modell som man bara kan köpa när man tjänat pengarna på såna som dig", replikerade Niklas blixtsnabbt med ett illmarigt leende.

– "Och varför behövs inte du?" frågade så Egon i ett tappert försök att få tänka på något mer positivt än den framtid som Niklas skisserat för honom.

– "Det är lika illa här. Alla tjatar om ungdomar och utbildning. Men hur mycket man än utbildar sig så finns det ju inga jobb för oss. Frågan jag ställer mig är om man ska sträva efter att bli välutbildad arbetslös eller eller bara ge upp som outbildad arbetslös. Det senare medför i alla fall inga belastande studieskulder. Vilket alternativ skulle du välja?"

Egon skakade på huvudet. – "Om du tänkt så här mycket på hur det är, kanske du även har tänkt på vad man borde göra åt det?" 

Niklas sken upp med hela ansiktet.   – "Tänk efter. Felet är inte ditt. Felet är inte mitt. Du vet ju säkert hur du skulle vilja att det var?" 

Egon nickade. Jag och mina polare vet precis hur vi skulle vilja att det var för oss. Men dom som gör att det blir så här är ett gäng folk som befinner sig mellan dig och mig. Dom är problemet!

Bortskämda typer som tror att verkligheten är något man mot sin vilja måste vistas i när man tar sig mellan krogen, banken, jobbet och hemmet. Och dom som inte hör till det inre gänget, dom bara "lallar" med."

– "Det låter som du menar att du och jag ska starta en revolution", undrade Egon 

– "Tycker du att den ska vara blodig eller oblodig?"

– "Den behöver inte vara särskilt blodig. Bara den blir framgångsrik för såna som du och jag", svarade Niklas.

Så förflöt en julhelg i revolutionens tecken i huset på Kungsholmen där Egon och Niklas bestämde att man skulle starta en underground-rörelse med namnet 

"RÖD LUCIA". Liksom för att markera att nu får det vara nog.

Och vem vet. Kanske kommer folk en dag att stanna upp utanför porten till Hantverkargatan 10 och säga: Det var här allt började!

Redan nästa morgon insåg både Egon och Niklas att man hade en hel del att planera för innan det var dags att ta det första steget på resan mot en ljusare framtid.