Passiv sjukvård = Aktiv dödshjälp

...fast det var väl ändå inte meningen !

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg stod i kön på Apoteket Påfågeln som inom en snar framtid skulle bli en medicinbutik i privat regi och därmed utsättas för de grymmaste kommersiella krafter. Där han stod bland snörvlande och hostande medborgare, såg han framför sig hur denna hälsovårdens helgedom skulle förvandlas till ett inferno med helgerbjudanden av obegripliga sexhjälpmedel och grälla kosmetika produkter som illmarigt lockar med det förföriska budskapet att ”tag 2 betala för 3”.

I framtiden kommer det förmodligen att bli lika omöjligt att inhandla medicin på detta vänliga apotek som det går att köpa motorolja på en bensinmack. 

Egon Svanberg hade dessutom en avlägsen släkting som arbetat i kosmetika-branschen. Genom denne alltid lika väldoftande yngling hade han fått höra sanningar om tvivelaktigt innehåll, i lömskt utformade förpackningar, som endast klarar av att leverera löften om att vara förbaskat dyrt till föga övertygande nytta.

Det enda skönhetsmedel som Egon själv någonsin prövat var en flaska rakvatten i samband med att han för åtskilliga år sedan bestämt sig för att en kväll gå på dans på Restaurang Lorry i Sundbyberg. En utflykt på okända vatten som lyckligtvis inte hade fördärvat hans fortsatta liv på något sätt.

När han kom fram till apotekskassan frågade han efter ett passande läkemedel mot den annalkande svininfluensa som just då fyllde vartenda nyhetsmedia till bristningsgränsen. Den unga damen bakom kassan i bländvit rock svarade att det i dagsläget inte finns någon tillräckligt verksam medicin. Hon gav istället rådet att ta kontakt med närmaste vårdcentral för att få den dos vaccin som varje svensk har rätt till, enligt ett omdebatterat beslut. – "Var ligger närmaste vårdcentral", frågade Egon nyfiket. – "Den närmaste är Serafen", svarade hon med ett friskt leende.

– ”Dit är det sannerligen ingen idé att gå”, sade en beskäftig herre i kön bakom honom.  ”Dom har telefontid mellan 08.00 och 09.00. Förmodligen sammanfaller den med personalens första kaffepaus för det är aldrig någon som svarar!” – ”Det är ju förkylningstider så det kanske är ett enormt tryck just nu”, påpekade Egon för att avfärda den grinige herren längre bak i kön.

Egon bestämde sig för att gå dit för att ta reda på hur det ligger till. Efter en kylslagen promenad längs Hantverkargatan stegade han beslutsamt mot entrén till vårdcentralen. Väl inne mötte han en barsk sjuksyster som ställde sig framför honom utan att säga ett ord. – ”Jag skulle vilja ha en dos vaccin mot svininfluensan, försökte Egon. ”Får jag se kallelsen!”svarade sjuksystern ännu barskare än vad hon såg ut. Egon skakade på huvudet.

– "Den enda kallelse jag fått nyligen är till bostadsrättsföreningens årsmöte och den har väl ni inget intresse av?" – ”Har ni ingen kallelse får ni vänta tills ni har fått en och sedan komma tillbaka. Eftersom vaccinet är försenat kan ingen säga när det blir av. Vi har fullt med patienter och kan inte ta emot fler just nu. Förmodligen blir det inte förrän på det nya året”.

Egon Svanberg tittade ut över väntrummet som var överbefolkat med personer som alla såg ut att helst vilja vara någon annanstans. – ”Om jag känner mig litet krasslig är det väl hit jag ska gå ?” fortsatte Egon för att försöka inleda en mer medmänsklig konversation med denna Kungsholmens Florence Nightingale.

– ”Om ni tror att ni har influensa får jag be er att lämna lokalen genast så att ni inte smittar ner några av patienterna här. Om ni lider av någon annan åkomma får ni åka till akuten. Vi har fullt här. Ni ser ju hur det ser ut,” sade hon med en svepande rörelse över lokalen.

Egon konstaterade att kyrkoherden i Kungsholms kyrka strax intill skulle vara överförtjust att ha så många besökare en vanlig torsdag. Med eller utan kallelse. 

Av ren nyfikenhet beslöt han därför att göra ett förberedande besök på akuten på Karolinska sjukhuset. Man vet ju aldrig när man i framtiden kommer att ha ett ärende dit. Utanför entrén satt en textad lapp som berättade att om man kände sig influensasjuk skulle man under inga omständigheter gå in i entréhallen utan genast bege sig till akutmottagningen och där ringa på en ringklocka och vänta utanför tills det kommer en sjuksyster och hjälper till. Sedan stod det något om att man på detta sätt vill undvika att smitta andra patienter inne på sjukhuset.

Att man ibland kan få ligga i sjukhusets korridorer när det var ont om plats hade Egon hört talas om, men att man numera även behandlar patienter utomhus vintertid var något helt nytt. En annorlunda form av naturmedicin får man förmoda.

Efter en hemfärd med busslinje 3, till bredden fylld med människor som alla verkade ganska nöjda med att få lämna denna hemvist för ohälsosam resursbrist bakom sig, satt Egon Svanberg åter vid sitt köksbord med en skinksmörgås och en kylskåpskall öl. På bordet stod även en halvlitersförpackning svensktillverkad vodka som på ett misstänkt sätt påminde om en genuin medicinflaska.

 Om jag tar ”en lille en” så kommer jag förhoppningsvis att drabbas av en placeboeffekt som säkerligen tar kål på varje försök att överraska mig med svininfluensa.

Egon Svanberg var överens med sig själv om, att övertygelse i kombination med en skinksmörgås och en julsnaps förmodligen är den bästa medicinen mot alla åkommor som kunde drabba honom. Han hade dessutom läst att man ska ta dubbla doser för att vara helt säker på att undvika ohälsa. När han så ställde ner glaset efter den andra dosen och började fundera över allt han varit med om i dagens kontakt med svensk sjukvård, väcktes en fundering inom honom.

Det sägs att vi är världens friskaste folk, vilket måste bero på att det är så svårt att bli insläppt i sjukvården att det är bäst att man ser till att inte känna efter för mycket. I kvällstidningen hade han nyligen läst om några fall, där personer nekats inträde på akuten och sedan åkt hem och avlidit. Det är ju inte så bra om en passiv sjukvård övergår i aktiv dödshjälp. Det är ju dessutom förbjudet enligt lag. Efter en stund fick han en oemotståndlig kallelse att taga en tredje dos ur sin hälsobringande medicinflaska.

Detta fick Egon Svanberg att må ännu mycket bättre. Därför bestämde han sig för att önska sig själv och hela världen....

En God Jul och Ett Gott Nytt År.