Ett överraskande feministiskt initiativ
Förre cykelhandlaren Egon Svanberg satt vid sitt köksbord dagarna före jul och filosoferade över valet av brännvin till julsnapsen. Av tradition har han föredragit O P Andersson men tänkte i år våga sig på att bryta vanan och välja ett märke av norskt ursprung. Inte för att premiera norsk alkoholproduktion utan mer för att visa sig själv ha modet att våga pröva något nytt och okänt.
Så hörde Egon att det ringde på dörren. Han öppnade och där stod Fredrika Westin. En nyinflyttad granne en trappa upp i huset. Hon log vänligt mot Egon. Han visste inte mycket om henne mer än att trapphusskvallret hade förtalt att hon varit gift fyra gånger. Vilket lika mycket kunde vara en merit för de herrar som lämnat henne som hur hon som otursförföljd kvinna hade tvingats hanterat situationen.
Nu var Egon inte särskilt intresserad av skvallret i huset utan tyckte mest att det var trevligt att kunna möta ett nytt ansikte i huset på Hantverkargatan 10.
”Får jag stiga på? frågade Fredrika Westin ”Jag vill fråga herr Svanberg nå´t viktigt?” Egon nickade och öppnade upp ytterdörren. - ”Välkommen. Kom in i köket. Jag tänkte precis provsmaka årets julskinka. Det går även bra att få smaka på Herr O P Andersson. Visserligen av förra årets modell.”
”Tack Herr Svanberg. Men jag avstår helst från nå´t som kallas Andersson. Det hette min senaste man, och sedan dess undviker jag allt som är i närheten av det namnet.!” - ”Säg Egon, för vi är ju nära grannar numera”.
Väl inne i köket tog Fredrika mod till sig och ställde den fråga hon ruvat på ända sedan hon vågade ringa på: ”Är Egon feminist?”
Egon blev något överraskad. ”Jag är nog mest en f.d. cykelhandlare. Fast jag har sålt många damcyklar i min dag. Ofta med mjukare sadel. Jag vill att mina kunder ska uppfatta cyklandet som en behaglig sysselsättning.”
”Vad jag menar är. Tror Egon på kvinnorna?”.
Utan att invänta svar fortsatte hon: ”Har Egon varit gift?” Egon kände för första gången denna kväll att han var på väg in i en situation som skulle kunna bli besvärlig att klara av. ”Jag har haft så rysligt mycket att göra i butiken så det har inte blivit så.”
”Men alla kvinnor som köpt cyklar…nog har väl Egon känt att det skulle…..” undrade Fredrika.
”Att köpa en damcykel är en tämligen okomplicerad transaktion där man inte stannar särskilt länge i butiken. Det hinner knappast uppstå någon djupare relation. Men jag var glad om kunderna var så nöjda att dom kom tillbaka efter några år!”
”Så Egon är ungkarl. Så intressant!” sade Fredrika. Man kunde ana en liten glimt av ett lustfyllt leende i hennes ögon.
Något generat svarade Egon: ”Nja….Jag är nog varken ung eller karl. Jag nöjer mig med att vara före detta cykelhandlare!”
-”Då ska jag avslöja en sak för Egon. Jag har gått med i Feministiskt Initiativ - FI. Jag är så lycklig! Syns inte det!”
Egon visste inte vad han skulle svara, och hörde sig själv säga: ”FI var en förkortning för fienden när jag gjorde militärtjänst……Något vi använde 15 månader att lära oss att besegra. Är det så smart att kalla sig det ?”
Fredrika svarade blixtsnabbt:”Vi kan lika gärna lägga ner det lilla som ännu finns kvar. Och då blir beteckningen FI ledigt. Som vi kan använda i vår politiska kamp!”
Egon hade något svårt att hänga med i denna form av kvinnlig logik, medan Fredrika fortsatte. ”Och nu ska det bli nyval. Helt fantastiskt! Jag ser framför mig hur jag står i en valstuga och dela ut pamfletter om ett bättre Sverige. Jag har anmält mig som frivillig. Jag har begärt att få stå på Fridhemsplan. Då har jag nära hem. Att hela dagarna få kontakt med människor som inte vet vad vi inom FI vill göra med Sverige”
Där kom en kort andningspaus, så Egon passade på: ”Jag är inte så insatt men jag har läst i tidningen att det FI vill göra med Sverige gör att man kan undra om det är nå´t som Sverige orkar med”
Fredrika antog utmaningen. ”Man kan stå ut med mycket mer än man tror. Det har vi kvinnor fått göra i alla år!” Och Fredrika fortsatte. ”Kan inte Egon stödja vår kamp. Varför inte gå med i partiet”
Egon försökte försvara sig med: ”Men vad skall jag säga till grabbarna i boule-klubben? Dessutom är jag inte så intresserad av politik. Det är ju heller inga politiker som intresserat sig för cykelbranschen, vad jag vet om!”
Fredrika kom genast med nästa fråga: ”Vilket parti röstar Egon på?
Innan Egon hann svara fortsatte hon med full frenesi: ”Förra gången röstade jag på centerpartiet. Men ska jag vara ärlig vet jag ingenting om vad dom vill. Jag röstade så för att djävlas med min systers nya man. Han tycker förskräckligt illa om sin bror som är arkitekt och centerpartist. Och jag tycker precis lika illa om min svåger.
Man förstod ju ändå inte vad dom pratade om i debatterna. Jag var bara nöjd med att kunna använda min samhälleliga plikt för att djävlas med Mårten som han heter. Men nu är det annorlunda. Nu vet jag vad jag vill politiskt. Jag har känt lågan brinna inom mig. Feministiskt Intiativ är glöden som föder denna låga.
I ett tappert försök att lämna den politiska arenan denna kväll frågade Egon försiktigt: ”Är Fredrika gift?”
- ”Om jag ska avslöja det så kanske jag vill ha en liten O P Andersson i alla fall!”
Sedan följde fyra dramatiska berättelser i följd som var och en ackompanjerades med en O P Andersson. Fyra berättelser om herrar som nog även Egon skulle tvekat att vilja ha som kund i sin butik. Åtminstone på Fredrikas beskrivning.
Utan förvarning kom frågan:”Skulle Egon vilja följa med mig på salsakurs. Det börjar en första veckan i januari. Vill inte Egon känna rytmerna pulsera i blodet till härlig musik”.
Efter en oväntat lång stunds total tystnad hörde han hur Fredrika sade att det kanske var dags att gå hemåt. Ett feministiskt initiativ som Egon verkligen uppskattade denna afton.
I avskedets stund sade Fredrika att hon såg fram emot att fortsätta den politiska diskussionen som varit så givande. Även då var Egon helt tyst.
När han åter satt ensam vid köksbordet kunde han inte låta bli att litet halvhögt för sig själv ställa frågan: Är jag feminist? Jag vet inte. Jag tror att jag skulle vilja kalla mig "homonom". Om det finns nåt sånt ord.
En som tror på människan. Att vi är lika varandra på ett sätt. Och samtidigt väldigt olika, vilket gör det spännande att finnas till. Det tror jag att jag tror på. Det behöver man väl inte göra politik av.
Egon upptäckte snapsglaset på köksbordet och njöt av det sista dropparna.
”Skål och God Jul på dig Egon”, sa han tyst för sig själv.