AI = Artikulerad Inkompetens

  Förre cykelhandlaren Egon Svanberg vek ihop tidningen och ställde undan den morgontidiga kaffekoppen på diskbänken. En dag kvar till julafton. Egon hade alltid haft känslan att julen måste få vara en tid av reflektion, återhämtning och eftertanke. Allt i en befriande gemenskap tillsammans med människor i ens närhet. Och detta innan det nya året inom kort öppnar sina portarna för bördor och utmaningar.

Med tanke på vad dagens morgontidning just förtalt om det allmänna läget i världen, verkar det mesta denna jul handla om att katastrofen är nära.

Oron i världen har ökat. En av världens märkliga ledare kraxar likt en olycksfågel i ett ymnigt flöde av illa genomtänkta dator-twitter. En annan ännu märkligare ledare bjuder världen på oönskat långdistans-fyrverkeri. Andra ledare med nästan lika mycket makt drar åt olika håll. Allt medan vanliga strävsamma medborgare tvingas undfly stridigheter och misär.

Till och med vädrets makter har börjat tala klarspråk om att det inte kan fortsätta så här. Utan att någon riktigt lyssnar.

Samstämmiga samhällsrapportörer sprider sina bulletiner, utan att kunna spåra viljan hos någon makthavare att vilja göra något åt det.

Det är väl modet att våga vara först som saknas, tänkte Egon.

Här hemma verkar vi komma undan det mesta för vi har ju så mycket av allting. Dock påstår många att vi ändå saknar mycket av det vi säger oss behöva.

Egon kunde inte låta bli att tänka vilket märkligt tillstånd vårt land hamnat i. Tänk bara! Det finns så många som vill lära sig för att kunna bidra för fler. Men det saknas lärare. Det finns så mycket som efterfrågas, men alldeles för många verksamheter saknar folk som kan det som behövs. Det finns många barn som vill komma till världen. Samtidigt är det förfärande ont om barnmorskor. 

Finns det nå´n gång i livet man behöver stöd från ett kunnigt mottagande är det när man för första gången stiger ut i livet.

Det är många som behöver vård. Men det är fasligt ont om läkare och sjuksystrar. För många läkare verkar hellre åka på gästspel till en plats där de inte hör hemma för att det är mer lönsamt vilket samtidigt blir dyrare för alla. Kan det vara ett system att vårda?

Egon kunde konstatera att allt det som är vida efterfrågat verkar för det mesta finnas på fel ställe. Och skulle något av det råka finnas till hands, så finns det alldeles för litet för att räcka till. Och pengar tycks det finnas för litet av överallt med tanke på de neddragningar som de flesta verksamheter tvingas leva med.

En betydande brist är personer som vill och vågar förändra det som är. Egon tänkte för sig själv att det var sannerligen inte bättre förr, men det fanns i alla fall gott om poliser, lärare, doktorer, sjuksystrar och barnmorskor. Och vad Egon mindes av sina egna möten med dessa skickliga yrkesmän och kvinnor, så verkade de nöjda med sina liv även om de som alla önskade att få det ännu bättre. Hos de flesta fanns samtidigt en tanke på att det kunde bli ännu bättre. Ändå är vi nog överens om att vi har det mycket bättre idag!

En ny strimma av hopp har dykt upp hos alla de som tror sig veta vart framtiden är på väg. AI kallas det ! - Artificiell intelligens.. Dessa två bokstäver gömmer en samstämmig dröm om att en ljusare framtid dessutom bär med sig fördelen att slippa ha med andra människor att göra. Hoppet står till att kunna utveckla en tänkande maskin som ska kunna göra det mesta vi behöver. Snabbare, billigare och bättre. Än vad vi själva kan. Är det verkligen mänskligt att tänka så ?

Egon funderade en stund och kom fram till att, vore det inte mer korrekt att påstå att AI är förkortning för: – Artikulerad Inkompetens. 

Egon suckade tungt i detsamma han tog på sig ytterrocken för att bege sig på sin sedvanliga promenad till Systembolaget vid Kungsholmstorg för att inhandla den årliga flaskan OP Anderson till julsillen.

Ett glädjeämne inför framtiden hade dock Egon kunnat spåra den senaste tiden. Landets regering hade lyckats frigöra resurser att understödja ett ökat cyklande genom att erbjuda en bonus till alla som köper en ny cykel. Inte vilken cykel som helst. En elcykel.

Egon hade hela livet sett cykeln som det ultimata fortskaffningsmedlet. Som på ett intelligent sätt kombinerar möjligheten att förflytta sig över längre sträckor. Samtidigt får man möjlighet att träna en stor del av kroppens muskulatur. Han mindes skylten han vårdade i skyltfönstret till cykelhandeln på Karlbergsvägen:

Att cykla, är att friskare ta sig mot framtiden !

Det värmde hans hjärta att den bransch han så troget tjänat i många år hade ansetts vara så betydande att man numera får ett aktivt stöd från skatteverket. En ynnest som få branscher förärats av denna krävande myndighet. Även om Egon ansåg att el-tillägget skulle befrämja ett alltför lättjefullt pedal-trampande för att uppnå en tillräckligt kroppsfostrande effekt.

Egon log stillsamt när han tänkte på att upphovsmännen till AI kanske till och med drömde om att bland alla självkörande bilar och själv-åkande tåg även kunna utveckla den själv-cyklande cykeln. Kronan på verket att göra människan överflödig.

Egon sneddade över gatan på väg mot Systembolagets portal och passerade Apoteket vilket påminde honom att att han hört på radio att staten nyligen sålt sitt innehav i apoteksrörelsen till ett östeuropeiskt företag.

Egon tänkte på allt svenskt ägande som avyttrats under senare år. Den svenska modellen, som vi hittills varit så stolta över, verkar idag mer betyda att ” Sälj fort, så länge det finns nå´n som vill betala!
- Vi klarar inte själva att driva det !”

Åter hemma vid köksbordet gjorde julen entré med en sillbit, en bit knäckebröd med Västerbottenost och en kylskåpskall O.P. Andersson.

God Jul, sa Egon till sig själv och njöt av stunden. I morgon ska jag skicka julkort till mina vänner och önska alla en riktigt........

  God Jul och Ett Gott Nytt Å r.