Facebook - ett öppet fönster mot världen ?

Förre cykelhandlaren Egon Svanberg satte nyckeln i sin dörr på Hantverkargatan 10 där han bott så länge han kunde minnas. Omgiven av ett par julmatssvullna ICA-kassar, ett brunt paket med postens oengagerat utformade adressetikett, och en blå platskasse med julens sedvanliga belöningsflaska O.P. Andersson stod oväntat Niklas bredvid honom. Niklas som nu hunnit bli fjorton och bodde fortfarande i lägenheten två trappor upp. Detta trots att han gjort flera tappra försök att säga upp sig från en familj som aldrig lyckats förstå innebörden med ord som gemenskap, sammanhållning och familjekänsla.

–"Får jag låna din dator?", sa Niklas - "Den enda dator vi har hemma som fungerar tillhör snubben som morsan för närvarande släppt in i sängkammaren. Han vägrar att låta mig använda den för han tror att jag med flit ska bomba den med virus. På sätt och vis har han nog rätt. För då kan man hoppas på att han drar. Morsan verkar faktiskt vara inne på samma linje, men har svårt att få till det. Är väl rädd att bli övergiven. 

Jag har dock svårt att se hur man skulle kunna känna sig övergiven om han stack. Det skulle nog mera kännas som en evig befrielse!"

Egon försökte visa sympati för Niklas men framför allt för att ge honom en chans att andas mellan alla ord han ville få ur sig.

–"Kom med in så ska det nog ordna sig". När dom kommit in pekade Egon mot det lilla arbetsrummet där datorn stod. Det tog inte många sekunder förrän Egon hörde de karaktäristiska ”plinget” av en datorn som startar, vilket direkt följdes av ett idogt smattrande på tangentbordet. Egon tänkte att så där många bokstäver hade hans dator aldrig tidigare fått i sig på så kort tid.

Egon packade in sillen, sillsalladen, skinkan och revbensspjället och förpassade sin eftertraktade O.P. Andersson på kylning. Han smög försiktigt in till Niklas som satt fördjupad i bildskärmens digitalblåa sken.

- "Du är ju inte med på Facebook. Jag har lagt upp ett konto åt dig. Du måste va´ med! Du är ju cool! Det måste alla på Facebook få veta. Jag har lagt upp en Facebook grupp som heter Cykelhandlarens vänner. Du hittar nya vänner över hela världen. Det är du värd!"

-"Vad har man Facebook till?" undrade Egon.

- "Du kan snacka med hela världen. Gratis!!!! Du kan berätta nå´t för människor som du inte hade en aning om att dom existerade!"

- "Vad ska jag säga till dom ? Jag har ju ingenting att berätta", försvarade sig Egon.

- "Då skriver du bara…..….Hej jag heter Egon. Och jag har ingenting att berätta. För då har du just berättat nå´t för Facebook. Att du inte har nå´t att berätta. Ditt första steg till en kontakt i cyberrymden….."

-"Vad är det mening med det", undrade Egon förbryllad".

-"Jag ska berätta vad som händer……..Plötsligt får du kontakt med nå´n som också tycker att han eller kanske en hon…..anser sig inte heller ha nå´t att berätta.

Så blir ni vänner på Facebook. Det är den nya mötesplatsen. Det smarta med det....det kallas sociala medier......"

- "Socialt mediokert, tycker jag vet verkar", sa Egon.

- "Nej…inte alls. Detta styr våra liv idag…Kolla på bussen!....På jobbet!....Överallt!.....Det folk håller på jämt!.....Facebook…Asfett!!!….Smart !"

- "Vad ligger det smarta i att berätta att man inte har nåt att berätta för att bli vän med nå´n som inte heller har nå´t att berätta. Det kan knappast bli nå´n djupare personlig relation?"

- "Ska du ha en djupare relation med nå´n idag så får du max använda 140 tecken…Twitter, heter det!…….Där kan du varje morgon börja med att berätta hur bra du mår…för att sedan fortsätta med att berätta nå´t personligt......till exempel att du har borstat tänderna"".

- "Vem kan va´ intresserad av det?"

- "Det finns säkert nå´n…Mänskligheten är mycket större än du tror….Nå´n kan skicka en ”gilla” till dig….. Som kanske vill veta vilken tandkräm du använder."

- "Vad är en "gilla"?

- "Om du ser nå´t på Facebook som du gillar så klickar du på ”gilla”. Då har du sagt att du gillar det. Ju fler "gilla" man får desto gladare blir man.....Det geniala är att det inte längre är ansträngande att vara positiv mot andra människor. Ett litet klick!...Det är allt!"

-"På min tid kallades det komplimang och krävde en viss språklig begåvning", försökte Egon motsträvigt.

- "Det är för komplicerat..... Sen kanske en tandkrämsfabrikör får upp ögonen för dig och klassar dig som trendsetter och ber dig mot viss ersättning att alltid nämna hans tandkrämsmärke. En början att tjäna litet pengar på Facebook. Häng med. ! Detta är 2000-talet!"

- "Är Oscar Svenonius med på Facebook. I så fall tänker jag inte vara med", avbröt Egon

- "Vem fasen är Oscar Svenonius?"

Egon gjorde en tydlig grimasch. - "Det var min företrädare i Cykelhandlarföreningen. Han tömde föreningens kassa på 150.000 Kr veckan innan han avgick och flyttade utomlands. Det var jag som fick reda upp efter honom. Förresten...Hur är det med integriteten på Facebook?"

- "Vad gammalmodig du är. Integritet är bara nå´t som några få myndigheter orkar hålla på med. De nya tiden är som ett slags "open space", som det heter!"

- "Trist om inte du och jag kommer ses mera....annat än på Facebook?"

Niklas såg plötsligt litet sorgen ut. - "Det går inte att va´ hemma så länge morsans snubbe är kvar!"

- "Du kan väl bombardera honom på Facebook med några häftiga ”o-gilla?” försökte Egon med en illvilligt konspiratorisk min.

- "Jag är rädd för att han inte skulle förstå. Det enda han förstår är fotboll. Han är fotbollsfreak…  Han ser allt som påminner om fotboll på TV…Klär han om till middag…....så blir det i någon passande klubbdress…..Fattar du nu att man vill bli av med honom!….."  - "Jag kan så litet om fotboll, men jag tror att jag förstår vad du menar", replikerade Egon med vänlig röst. - "Vet du vad han gjorde i förra veckan".

Egon rörde försiktigt på huvudet i sidled.

- "Han satte upp en whiteboard utefter hela ena väggen i sängkammaren. Där fyller han i statistik över Manchester United matcher i engelska ligan. Senaste veckan har han burit svart sorgband runt ena armen för hans älskade United har visst förlorat några matcher......värst av allt....Han envisas med att jag ska kalla honom styvfar. Han kan aldrig bli min farsa. Och morsan verkar tycka att särskilt styv är han inte längre......i något avseende. Det är synd om morsan. Vi måste stötta henne. Hon kan inte fortsätta så här. Hon verkar ha fastnat liksom!"

Egon nickade medlidsamt i ett försök att ge Niklas sitt fulla stöd.

- "En enda sak har jag lärt av fotbollsdåren. Att det är direkt farligt att vara så utestängd från den riktiga världen som han är. Det raderar ut hela personligheten".

Under en kort gemensam tystnad tittade Egon och Niklas varandra i ögonen.

- "Det är ju därför jag vill intressera dig för Facebook. Du kan inte gå här hemma ensam och bara tänka på cyklar från förr i världen. Du måste leva här och nu!"

- "Men jag tyckte mycket om mina cyklar", svarade Egon och fortsatte. - "Så du menar att det här är sista gången vi träffas du och jag. I fortsättningen ska vi umgås över Facebook och skicka "gilla" till varandra?"

- "Nja?!?". Niklas såg ånyo litet fundersam ut.

- "Jag tänkte fråga om jag kunde få fira jul tillsammans med dig i år...igen. Som vi gjorde förra gången. För ett par år sedan. Det var den lugnaste och mysigaste julen på länge. För jag tror att du har mycket mer att berätta än vad du själv tror. Jag gillar dig!"

Så blev det att Egon och Niklas firade sin andra jul tillsammans. Och datorn var faktiskt avstängd ända till Annandag Jul på eftermiddag när Egon och Niklas fick för sig att berätta för alla på Facebook vilken fantastisk skön och innehållsrik Jul dom haft tillsammans.

Med god mat, ett och annat TV-spel och en långpromenad till Gamla Stan på Juldagen. Redan samma kväll fick dom oväntat många ”gilla” tillbaka, vilket fick bli årets bästa julklapp.